Hur gick det med hästarna, kanske någon tänker? Jo igår tog köparna med sig de fem som det var sagt. Det känns ännu inte så konstigt, har intalat mig själv att köpet inte är riktigt klart förrän om en vecka. Det kan ju bli helt galet när de kommer på nya stället, kanske inte funkar alls. Men det är väldigt lugnt i hagen med "bara" sex st kvar + shettisen, men han ingår aldrig i antalet. Vi har alltid x antal hästar + Alfred, som han heter - lustigt fenomen, han är liksom inte en häst, han är helt enkelt Alfred, snacka om intigriet.

Å så fick vi äntligen hoppa i polen Bebis och jag. Det var kanonmysigt. Bäst tyckte Bebis det var att ligga på rygg i vattnet. Lite konstigt med tanke på att båda våra andra barn har hatat att ligga på just rygg i vattnet. Bebis är toppen att ha med sig, hon tycker bara att det är så spännande att se på allt nytt. I duschen satt hon i sin barnstol och bara sparkade med benen och njöt i fulla drag på att titta på mamma som duschade och alla andra som rörde sig omkring. Jag fick t.o.m torka lite i bastun - skööönt. Jag älskar att basta, i vårt förra hus hade vi bastu, men inte här och det är en stor sorg. En bastu ligger högt på prioriteringslistan. Mitt sätt att koppla av. Tack alla för ert engagemang, det är så underbart och stärkande att starta upp datorn och få läsa era kommentarer.Här nedan kommer en bild på kalvar, som ni ser är det inte så kul ute i hagarna nu, blött och geggigt. Sen kommer en bild från vår utflykt i helgen, då var det fortfarande snö, men nu tror jag inte det går att åka skidor där längre, snön försvinner supersnabbt nu i vårsolen.

Jag kom till insikt idag. Pratade med en kompis som mår dåligt och vi pratade om hur man går an och fixar och donar. Sen när något inte går enligt planerna. Det blir på nåt annat sätt, någon behöver skjuts, mannen bara måste hjälpa någon annan, barnen kommer på att de behöver skridskor till skolan i morgon när man redan är sen med maten - då, om man inte är i fas, går man i taket och tror att man ska bli sinnessjuk (läs: blir sinnesjuk för en stund). Varför är det så? Jo för att kontrollen rämnar och jag inte kan hantera det, helt enkelt för att man har för mycket.Men så kom vi in på att det finns människor som kan få mig att känna sig som en av de där "perfekta grannarna/föräldrarna/kroppen/anställda", sån som man själv avskyr för att de är så j-vla bra och säker ryter på sina barn bakom lyckta dörrar. Det finns de som får MIG (som har så lortigt, aldrig kommer ihåg någonting, aldrig räcker ända fram, har barn med tovigt hår o.s.v.) att känna mig som en hycklande "perfektis". Som när de kliver innanför dörren en välstädad dag, få mig att önska att JAG hade det lite mer stökigt, lortigt, rörig, för att JAG vet att det är inte DET som räknas och min välstädade fasad får mig att känna att de kanske tänker liknade tankar om mig som jag tänker om andra "perfektisar". Att den fasad jag visar upp inte är JAG. Det finns sådana människor.

Vilket väder. Vi har haft tre fantastiska dagar med strålande sol. En lördag med pimpeltävling och bymys på fjärden. Fast mina barn hade ett par föräldrar som inte var så goda vänner. Orkar inte bråka mer. På Söndagen åkte barnen skidor och vi gick på utflykt i skogen med fika. Bebis är jättemysig att ta med på saker - hon bara sover och sover och äter någon gång. Hon älskar när det är liv och rörelse runt om kring. En till kalv har ploppat ut och imorgon får vi se hur det blir med hästarna. Det rullar på och vi har haft lite betesplanering inför sommaren idag. I morse var jag hos sjukgymnasten igen och fick lite nya övningar. Det har fungerat bra även om jag inte gjort övningarna så ofta som jag borde. Det känns att de är väl genomtänkta och har effekt. Annars tycker jag att man brukar få lite standard övningar som är jättetråkiga och som känns rätt meningslösa när det gäller nacke och axlar.Bäst i helgen har varit: Att jag faktiskt har sprungit den tredje gången denna vecka. Men idag blir det lugnt mina ben är lite slutkörda, det blev ju mycket gående i helgen och sen var det jättetungt att springa igår. Men jag var ute över en timme och gick och sprang om vart annat. Att barnen haft det bra, fått gjort mycket "nyttiga" saker som att vara ute och leka m.mAtt jag fick sätta om pelargonerna och lite krukväxter ute i solen.Imogon fyller sambon år. Vad ger man någon helt utan tidsuppfattnig och med en mycket väl utvecklad talang att leva i sin egen lilla värld helt utan bekymmer och planering?Äh, jag tror han får en elvisp, våran gamla är trasig.

Himlen faller nerDet svider till där kniven skarJag har varit vaken hela natten känt om hjärtat sitter kvarkänt om hjärtat sitter kvarJag har litat på imorgonsom en troende trorJag skulle gjort så annorlunda om jag gick i andra skorom jag gick i andra skorJag är ingen soldatJag har inga vapen att ta tillDet är inget korståg jag vill gå Ställ mig inte i ett leddu få mig aldrig att stå stilljag fungerar inte dåJag är ingen soldatjag tänker inte såDet har härjat krig i husetDet har härjat krig i migMina ögonlock är tunga nusnart drömmer jag om digsnart drömmer jag om digJa jag har aldrig stått vid fronteneller försvarat det jag harMen i skärvorna och flagorna ligger ändå allting kvarligger allting ändå kvarJag är ingen soldatJag har inga vapen att ta tillDet är inget korståg jag vill gå Ställ mig inte i ett leddu få mig aldrig att stå stilljag fungerar inte dåJag är ingen soldatjag tänker inte såI rispan från din vrede ska jag sätta jord och såI skuggan av din stolthetska jag resa mig och gåJag är ingen soldatJag har inga vapen att ta tillDet är inget korståg jag vill gå Ställ mig inte i ett leddu få mig aldrig att stå stilljag fungerar inte dåJag är ingen soldatjag tänker inte såText: Lars Winnerbäck

Ooops nu är jag inte så kaxig längre. Jag har ju tidigare skrivit om att vi ska sälja 2 av våra 11 islandshästar. Men så ringde ett företag söder ifrån och vill minst ha fem! Och betalar bra, de är duktiga och hästarna kommer att få det bra. Vi har tänkt att dra ner lite på hästverksamheten men kanske inte så mycket. Men det är ett himla bra erbjudande.Nu kommer de på tisdag och tar med fem stycken om de gillar dem - HJÄLP! Så här ser avslappnade hästar ut...

Ok, det kanske inte var så farligt, lorten syns ju inte. Så här ser det ut en rätt städad dag hos oss. Om man bara fotar köksbordet där vi sällan sitter (har två matställen) så är det bara lite extra papper. För det har vi överallt! Vinklar man kameran lite mer mot baksidan på köksön så ser man pappersinsamling, katthårig matta som ska till kemtvätt, gammalt blädderblocks-block som jag har på mina kurser (senaste i november), lamineringsmaskin som aldrig används + mer papper. Kemtvätt!?? Kanske någon säger? Ärligt, vet jag inte om vi har någon i de närmaste städerna, nån borde ju finnas. Men jag har aldrig lämnat in nåt, men jag TÄNKER kolla upp om jag kanske borde lämna in den på kemtvätt, om det går. Så den lär nog ligga där ett tag till.Till mitt försvar så är det INTE jag som har tapetserat och satt dit den hemska bården. Lite väl blått, önskar att det vore vitt, det ska bli vitt! Men när?Idag har vi INTE städat - men det har jag inte knäppt kort på....

Jag känner mig frustrerad, detta med bloggandet. Jag vill skriva långa intressanta inlägg om saker jag har i huvudet. Det var ju liksom det som var grejen, att få skriva igen och få bort lite skrivklåda. Att strukturera upp livet och den terapi det innebär att få uttrycka sig.Men det blir aldrig tid över, det blir bara mikrobloggande där jag sitter med Bebis i knät och kollar runt sporadiskt, kan göra ett inlägg med pekfingervalsen till några av er andra fantastiska bloggare. Eller så sitter jag här och har ångest för nåt annat jag borde göra. Så att det blir sådana här oviktiga korta inlägg istället ha,ha Måste skärpa mig! Jag har ju inte ens knäpp kort på kalvarna (som nu blivit åtta) som jag lovade. Fy skäms.