Så här på hösten har jag svårt att köra bil. Jag måste återuppleva allt en gång till. Jag måste ta in alla bilder jag kör förbi. Hösten gör nåt med landskapet som gör att jag måste titta, titta - verkligen se. Ni kan ju tro att jag vinglar omkring på vägen. Ungefär sådär som när man försöker SMSa, styra och sätta in nappen i bebis mun samtidigt (men det gör jag ju aldrig, för det får man inte!).

Här hos oss är det inte bara storslagna vyer från bergstoppar - i allafall inte där man kör. Vi kör mest omkring nere i dalarna mellan bergen och vattnen.

 

Mossfolk

8 september 2007 20:32

Så där är jag med, fast inte bara på hösten. Framförallt de som åkt med mig vid solnedgångstid vet hur hopplös jag är :)

http://mosfolk.blogspot.com

 

stina

8 september 2007 22:35

Vilken underbar bild. Vill bo sådär... Kram

http://hemmapalandet.blogspot.com

 

Dubbelörnen

9 september 2007 00:00

Jag är precis likadan, vinglar på vår grusväg på morgonen när jag kör sonen til busstation. Ohhh så vacker soluppgpng, kolla rådjuren därborta, nä men titta så vacker dimman är osv osv *fniss*

Jag har heller inget emot dina bilder fr "nära-vatten"... ljuvliga...

Kramar

http://karljohansgarden.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hittade en uppmaning hos Clara som jag skulle vilja dela med mig av! Ta 20 minuter till denna - SNÄLLA   The story of stuff           ...

Mina påskägg  

I söndags var jag och sonen kreativa. Mästerverket ser ni på min andra blogg. Lycka och Liv....

I måndags så anlände vårt nytillskott på djurfronten. Det är ju några stycken nu! Jag är egentligen ingen hundvän. Har varit uppvuxen med hundar i alla former och alltid varit runt hundar - så bagarens barn... Men det är ju inte så att jag avskyr dem...

I går var jag på meditationskurs - och led. Det gjorde ont överallt och jag upplevde aggression. Låter inte så kul va? Men idag känns det att något har hänt att ett lager har släppt. Hur - vad, det vet jag inte. Han som hade kursen har en liten dikt ...