Nu droppar det och vägarna börjar tina fram. Än är det snö kvar och vi kan åka skidor i vårsolen och bli riktigt bruna, om vi vill. Hos mig infinner det sig så här års ett slags sug att göra massa utegrejer. Jag är ingen atlet, skratt, men av någon outgrundlig anledning blir jag så sugen att motionera (läs springa) regelbundet och bli så där friskis. Anmäla mig till springlopp, lägga upp träningsprogram och så vidare. Jag har också ett konstigt förhållande till min kropp. På hösten och vintern lägger sig missnöjet över slappigheten på magen, kläder som inte sitter snyggt och en säker inställning av att jag kommer aldrig visa mig i bikini till sommaren. No way. Så här i början på våren är det samma tankar plus en osundhetsångest. De år jag lyckas komma igång med motionerandet mår jag ju toppen, men även de år där det går lite si och så med formen så går vikt och osundhetsnojjan liksom över, eller åminstånne blir den mycket mindre i samband med att löven spricker ut, det blir varmare och badsäsongen börjar. Jag har absolut inga problem att slänga på mig bikinin och kasta mig i vattnet i juli. Varför det är så vet jag inte. Bra är det nog men det innebär också att motivationen att få till den där sundheten med regelbunden träning liksom dalar efter ett tag. Och det är synd för drömmen är ju ändå att kunna hålla ett regelbundet tränande och en bra kosthållning någotsånär stabilt.Men nu ska jag surfa runt lite på motionssidor och kolla vilket träningsprogram som kan funka för en ammande trebarns mamma, två månader efter förlossningen med 15 kg övervikt. Och vilka skor jag måste köpa.